Fetter

Fetter byggs av vardera tre fettsyror som binds till en gemensam glycerolmolekyl. Dessa fettsyror kan vara lika sinsemellan, men betydligt vanligare är att de är olika i samma triglycerid (fettmolekyl). 

 

Fettsyror är kedjor av kolatomer bundna till väteatomer och med en metyl- och en karboxylände. Det är metyländen i kombination med kolkedjan som ger de typiska fettegenskaperna som t.ex. att inte kunna lösas i vatten. Karboxyländen, däremot, ger syraegenskapen samt är vattenlöslig. Denna egenskap försvinner när fettsyrorna binder till glycerol vilket sker i karboxyländen och tar bort vattenlösligheten. Majoriteten fettsyror av näringsmässig betydelse innehåller från 6-8 upp till 22 kol. Antalet kol kan vara så lågt som 1 (myrsyra) eller 2 (ättiksyra) och upp till 24.

 

 

Hos mättade fetter är samtliga kol försedda med två väteatomer och sinsemellan förenade med och raka enkelbindningar. Dessa fetter är mycket tåliga, klarar lång tids lagring och angrips knappt alls av oxiderande fria radikaler vilket leder till härskning.

 


En del fettsyror saknar ett eller flera par väteatomer. De överblivna bindningarna hakar då i varandra och det uppstår en s.k. dubbelbindning mellan kolatomerna och fettsyran kallas omättad, den saknar ju ett eller flera väteatomer. Det låter ju betryggande, men var och en av dessa dubbelbindningar är svagare än en enkelbindning och angrips lättare av de oxiderande fria radikalerna. De allra flesta naturliga fettsyror får en böjd form vid omättnadspunkterna, vilket innebär att de inte kan packas lika tätt och därför blir mjukare än de mättade fetterna.

 

En fettsyra med en omättnad kallas enkelomättad, men inget hindrar att det finns flera och dessa kallas följaktligen fleromättade. De senare är inte bara lite böjda utan kan till och med beskrivas som en spiral och blir då väldigt lättflytande oljor. Eftersom de har så många fler känsliga omättnadspunkter blir de naturligtvis ännu känsligare för fria radikaler.

 


Det finns två alldeles speciella fettsyror som är essentiella, alfa-linolensyra och linolsyra, båda så kallade omega-fetter. Detta är ytterst viktiga komponenter i hundens och kattens näring och utgör viktiga komponenter i en mängd processer. Dessa är de kortkedjigaste av de viktiga omega-fetterna och djuren kan förlänga och bearbeta dem till längre varianter, EPA (20 kol, omega 3) och DHA (22 kol, omega 3). Vill man ge extra av dessa så finns de främst i feta fiskar och skaldjur.

 

Man kan numrera kolatomernas position från båda ändar av kolkedjan, men i näringssammanhang har det visat sig vara mest fruktbart att börja från "slutet", omega är ju den sista bokstaven i det grekiska alfabetet. En omega 3-fettsyra har sin första dubbelbindning mellan kol 3 och 4, medan omega 6-fettsyror har den mellan kol 6 och 7. Detta innebär också att omega 3-fettsyror har i genomsnitt fler dubbelbindningar och därmed är känsligare än omega 6-fettsyror. Det är bland annat detta som gör att fisk tål lagring rätt dåligt och snart börjar lukta illa. Man skall därför inte tillföra onödigt stora mängder av fleromättade fetter då de fortsätter att vara känsliga även i kroppen. Till all lycka förbränns fleromättade fetter snabbast av alla, ett tecken på att kroppen sorterar ut de som inte används i viktiga strukturer och gör sig kvitt dem snarast möjligt.


Alfa-linolensyra

klassas som en fleromättad omega 3-fettsyra med 18 kolatomer och den ingår bland annat i antiinflammatoriska system. Linolsyra är en fleromättad omega 6-fettsyra, även den med 18 kolatomer i kedjan och ingår bland annat i inflammationsskapande system. Båda är viktiga för immunförsvaret där inflammationer är ett verktyg. Det är viktigt att de står i ett rimligt förhållande till varann så att det finns tillräckligt mycket inflammationshämmande omega 3. 

 

Tillbaka